Minns det som om det vore igår när jag & Henrik åkte upp till Karlstad för jag hade fått en liten blödning, medans vi var påväg så kände jag hur värkarna kom men man ville nog inte förstå vad som höll på att hända. Det fattade vi när sköterskan sa att jag var öppen 3 cm och att vi skulle bli föräldrar i natt. Då fick man panik, eftersom det var 5 veckor för tidigt och inga grejer hade vi med. Vi fick ett rum och värkarna kom tätare och tätare. Jag spydde mååånga gånger och efter 6 timmar ungefär kunde jag börja krysta ut våran lille kille som vi då var helt inställda på att det var. Sköterskan berättade att det var en tjej och såklart blev vi chockade men det gjorde absolut ingenting ! 2 veckor blev vi liggandes i Karlstad på neanotal avdelningen & 1 vecka på neonatal nere på Näl. Dom längsta 3 veckorna i mitt liv. Man var så hjälplös när man bara fick vänta på att hon skulle bli piggare och orka äta själv & gå upp i vikt. Humöret pendlade mellan glad/lycklig till ledsen/olycklig på sekunden.